Husaren från Fjugesta

Jag har nu hittat två personer till i släkten som är soldater. Bägge dessa har dessutom deltagit i krigståg till Svenska Pommern, i nuvarande norra Tyskland. Anders Sandberg var född 1773 och antogs som husar vid Livregementets Husarer i september år 1800. Hans far Olof Fjug var soldat i Närke-Värmlands regemente från 1744 och åtminstone till 1762.

Bägge bodde i torp på Fjugesta ägor. Det verkar som byn Fjugesta hade att upprätthålla både ett rusthåll med en husar för Livregementets husarer och två indelta soldater till Närke-Värmlands regemente.

Anders Sandbergs husarregemente reste till Pommern på våren 1807 och deltog i det relativt beskedliga krig mot Napoleon som bedrevs där fram till september 1807 när svenska armén kapitulerade och reste hem. Anders finns med i en rulla från en generalmönstring som hölls den 22:e juni 1807 nära Stralsund i Pommern. Men han kommer aldrig hem till sin hustru Anna Larsdotter och deras barn på husartorpet i Fjugesta under hösten 1807. Det finns noterat i en generalmönsterrulla från 1809 att Sandberg dött den 10:e december 1807, men inte var eller av vad. Även i husförhörslängden står han som död 1807, men han är inte begravd i hemsocknen Knista, och alltså har han dött någon annanstans. Hans hustru som hade fem barn i ålder två till åtta år måste då han dött säkert ganska snart flytta ut från husartorpet. De står därefter som ”Boende på Byens gemensamma ägor” i husförhörslängden, och det noteras att barnen ”Tigga”. I praktiken innebar det antagligen att de fick bo i en s k backstuga på byns mark och i övrigt klara sig bäst de kunde. Kanske fick de ut något av Anders innestående lön, men det är nog långt ifrån säkert.

Men var och varför dog då husaren Sandberg? Jag vet inte, men vill gärna ta reda på det. Vidare forskning i krigsarkivet kan möjligen ge svaret. Med största sannolikhet blev han varken sårad eller stupad i strid, utan troligen blev han sjuk och blev då antingen kvarlämnad i Pommern när övriga regementet åkte hem, eller så fick han avbryta hemresan någonstans på vägen på grund av sjukdom.

En intressant detalj i sammanhanget är att i mönsterrullorna för kavalleriet så finns ju inte bara ryttarna utan även hästarna noggrannt dokumenterade. Man kan därför se att trots att husaren Sandberg aldrig kom hem, så gjorde hans häst det. Han hade från och med 1803 ett rödskimmligt sto med mankhöjd 9 qvarter 2 tum (ca 138 cm) och som då var sex år gammalt. Stoet fanns med på mönstringen i Stralsund i juni 1807, och samma sto finns kvar hos Anders efterträdare på rusthållet nr 120 Fjugesta åtminstone fram till 1816, när hon bör ha varit ca 17 år gammal.

Jag har sett ett dokument i regementets arkiv som tyder på att det fanns svenska armésjukhus i Sagard och Bobbin på Rügen. Kanske dog han där. I så fall är det möjligt att tyska kyrkoböcker kan ge svaret, men de är svåra att forska i då de ofta bara finns som original i ute i de lokala församlingarna.

Om Maja Andersdotter f 1789 i S Björnfall, Lerbäck

Att släktforska kräver en hel del saklighet och källkritik. Man kan inte låta sig dras iväg av spännande uppgifter utan att hela tiden fråga sig vad som är styrkt i källorna.

Men för att det ska bli meningsfullt så måste man ju också hela tiden använda sin fantasi och försöka läsa mellan raderna i källorna. När man läser kyrkböcker och andra källor så är det oftast en ganska torr uppsättning information. Datum, platser och enstaka händelser som födelse, död och giftermål. Kan man bygga sig en bild av vem en person som levde för ett par hundra år sen var bara med sådan information? Kanske inte. Men när man följer en person genom ett helt liv i böckerna så går det ibland inte att undvika att börja se en bild framför sig. Personen får liv och karaktär som på något sätt träder fram ur källorna vare sig man vill eller inte. Så blev det när jag följde Maja Andersdotters liv i husförhörslängderna. I korta drag ser hennes liv ut som följer:

Maja föds den 4:e april 1789 i Södra Björnfall i Lerbäcks socken. Hennes föräldrar var självägande bönder. Vid femton års ålder fick hon börja tjäna som piga i en granngård. Hon flyttade omkring på olika gårdar i trakten som piga tills hon vid tjugotvå blev gravid utan att vara gift. Bara några månader innan barnet skulle födas dog Majas mor i lunginflammation. När sonen Carl Anders var bara 14 månader gammal hade hon en ny tjänst som piga, och sonen var med henne på den nya gården. Fem år senare gifter hon sig med den drygt tjugo år äldre hemmansbrukaren Carl Jansson och flyttar till gården Trehörning. På eller i närheten av denna gård bor hon kvar resten av livet, som blir mycket långt. Hon hinner bli 89 år gammal, men hon blir änka redan vid 42. Hon hinner få sju egna barn, hon har också sju styvbarn. Ett av styvbarnen är en blind flicka som kommer att leva vid Majas sida hela livet, från fem års ålder tills hon dör i sextioårsåldern, några år före Maja.

Vad är det som har fått mig att fastna för Maja och hennes liv? Det finns ett antal frågor som dyker upp hos mig när jag läser: Vem är far till hennes första barn? Varför gifter hon sig inte med honom? Hur lyckas hon sköta en tjänst som piga på en gård när hon har en ettåring med sig där? Hur känns det för henne att i tjugofemårsåldern gifta sig med en tjugo år äldre man? När det sker, hur fungerar relationerna i hennes nya familj där det finns styvbarn som inte är speciellt mycket yngre än hon själv? Hur behandlas hennes oäkta son av styvfamiljen? När mannen dör, hur reagerar hon då? Vilken roll får Maja i hushållet när ett av styvbarnen tar över gården efter makens död? När hon börjar bli gammal så fortsätter den blinda styvdottern att bo kvar hos henne. Vem tar egentligen hand om vem när Maja kommer upp i åttioårsåldern?

Det går naturligtvis inte att veta hur hon var… Men den bild som jag ser av Maja är en mycket stark kvinna, en kraftfull, kanske ganska barsk person som överlever både sin man och en del av sina styvbarn. men som ändå tar hand om sina barn och styvbarn med en förmodligen fast men ändå varsam hand. Hon klarar att uppfostra ett litet barn trots att hon samtidigt arbetar. Hur svårt detta var på den här tiden är nog svårt att förstå i vår tid när vi har barnomsorg och föräldrapenning. Att vara en ung ogift arbetande mor som tog hand om sitt eget barn var något som egentligen inte fanns på kartan på den här tiden. Men Maja struntade i detta och klarade det ändå. Och utöver det, så klarar hon dessutom av att bryta det sociala stigma och den isolering som hon egentligen borde hamnat i som ung ogift mor. I stället gifter hon sig och blir husmor på en gård. Hon tar hand om sin blinda styvdotter under mer än sextio år, och alla hennes barn och styvbarn utom en liten tvillingdotter överlever till vuxen ålder. Sammantaget tycker jag att allt detta säger mig något om Maja… Men det finns ju många frågor kvar att besvara… Många kommer aldrig få svar.

Men kanske kan jag åtminstone få veta något om vem som var hennes första barns far genom att leta i domböckerna. Detta kommer att få ske helt analogt, en packe mikrokort är på väg med post från Ramsele, och när de kommer får jag gå upp på magasinet och damma av mikrokortsläsaren.

Fakta om Majas liv med släktträd och källhänvisningar finns här. En längre beskrivning av hennes liv kan läsas här.

 

Soldatforskning i julefrid

Bild

Närke-och-Värmlands-regemente1792Under julhelgens släktforskande har jag hittat flera förfäder i Vintrosa-trakten som var indelta soldater under sista halvan av 1700-talet. Det ger en extra dimension till släktforskningen eftersom man då får flera källor där man kan söka information om dem. Det underlättar också forskningen i andra källor eftersom de militära rullorna innehåller information som gör att man vet att de bodde på en viss plats vid en viss tidpunkt.

Frågan som återstår att besvara är om någon av dem deltog i några krig eller fälttåg. Det verkar som att jag måste göra ett besök på krigsarkivet i Stockholm för att kunna få fram mera information.